Laddning av handgevär under Stora Nordiska Kriget

Papperspatrontillverkning för reenactment
Papperet har en längd av 15,5 cm, höjd 11,5 cm och längd korta sidan 6,5 cm.
Alternativt längd (Alm) av 15,5 cm, höjd 20 cm och längd kort sida 11 cm.
Ladda papperspatronen med 10 gram krut.
Man kan limma papperet (stärkelse).
Krutmängden kan även den minskas om man skjuter med gamla bössor tex.
Fängkrutet tas ifrån kruthornet.
Källa: Peter Holmgren

Papperspatrontillverkning enligt de historiska källorna

Papperspatron

I Alms ”Arméns eldhandvapen förr och nu” finns en teckning av hur man gör en papperspatron med hjälp av ett pinnliknande verktyg som Alm kallar ”patronpinne”.
Appelmann kallar år 1716 pinnen för ”Cardus windare”.

I Sverige fick soldaterna själva tillverka patronerna och ofta bekosta papperet själva, något man ofta ser en önskan från befälen att de skall slippa. I ett brev från Västmanlands regemente 1714 står det att soldaterna fick ut 4 papperspatroner/arket och således behövde 9 ark papper för 36 skott. 1715 står det däremot patronpapper á 8 stycken/arket. Papperet skulle helst vara av det sega och mjuka kvaliteten och det fanns senare under 1700-talet ännu större ark av vilka man kunde få ut 12 patroner/arket (1776). Om tiden tillät så skulle de limmas ihop, vilket skulle ske med stärkelse.
Källa: Krigskollegii brevböcker 1714 och 1715 samt Armémuseum J. Alm.

Till kardusvindaren/patronpinnens förfärdigande, svarvas en pinne av al eller björk, i diameter 1 kula tjock och 4 kulor lång, med handtag på den ena ändan och den andra i en halvrund Cirkel till råttlopps Stycken; men till kammarstycken efter kammaren paffad och tillspetsad.
Källa: Grundell 1705 (Artilleri).

Angående mängden ammunition till handgevär
Till ene musquet gifwes af Sam: Öhrns måttstock till 3 lod bly, Carbin calibern till 2 ½ lod och pistol Calibern till 6 quint eller 1 ½ lod på samma måttstock eller linie.
Musquet kulans diam: tages på samma måttstock och linie till 2 ½ lod, Carbin kulan till 2 lod pistolkulan till 1 ½ lod och rännekulans diam: till ½ lod eller 2 quinter.
Efter Kongl. Maijts Reglemente Anno 1693 den 20 Marti; ordinarie laddningen kulan till handgevär till följande vikt eller tyngd efter svår vikt.

167 krut, kulor

Efter Kongl Maijts Reglemente Anno 1700 skall ene Musquet kula väga 3 lod, ene Carbin 2 ½ , ene pistol 1 ½ lod och Rännekulan ½ lod eller 2 quint svår vikt.
En ordinär hagel bössa som håller 3 lod bly uti sin Caliber efter Sam: Öhrns måttstock bör ha till rätt laddning 2 ½ quint pistolkrut, men vill man ladda med Räffel krut då behöves allenast 2 quint.
Elliest är till lod=bössa den rätta laddningen när man tager kulformen 3 gånger full, men till Räffelbössan tages kulformen 5 a 4 gånger full allt som krutet är starkt till.

Västmanlands regemente begärde år 1714 1 1/2 lod krut per skott, fängkrutet inräknat.
Källa: Krigskollegii brevböcker 1714 (1953).

Dalregementet laddade år 1718 sina papperspatroner med 5 kvinter krut, dvs 16.62 g.
Källa: Generalmönsterrullan för Dalregementet år 1718.

Gamla vikter år 1665
1 lod=4 kvintin=13,2 gram.
Källa: http://sonesgarden.se/Gamla_matt/Gamla_vikter.html

Patron

Fängkrut
Musköt 1 lod på 10 skott. Där skriver man att det bör utdelas 3 lod på 10 skott för att mycket fängkrut spills bort.
Karbin ¾ lod (10 g.) på 10 skott.
Pistol ½ lod (6,6 g.) på 20 skott.
Varje ryttare förseddes också med 3 gånger så mycket pga spillet.
Källa: Östgöta kavalleriregemente s. 17.

20160512_221843
Bilden ovan: 4 st. rännekulor och 1 muskötkula.

Rännekulor
Om det var aktion (slag) på nära distans, så laddade man musköterna med 6 rännekulor (hagel) framför ordinarie laddningen. Rännekulorna vägde 6.6 gram/st.

År 1714 fick Västmanlands regemente ut 24 st. rännekulor/man.

Värt att notera. Viktigt!
Man bör beakta att krutmängden förr och nu bör vara något olika med tanke på krut-kvalitén då och nu. Man bör ej med modernt krut ladda handgeväret efter de gamla krutmängderna då laddningen kan bli allt för kraftig, samtidigt som de nytillverkade vapnen kan brista i kvalité.

Stenbockens marsch

 

magnus-stenbock

Marsch, bussar! gån på uti Herrans namn,
Spännen hanen friskt upp, läggen sedan ivrigt an,
Given fyr, bräcken av, tan pliten uti hand,
Gån på! frukten ej varken mord eller brand.
Gån på för vårt fädernesland!
Att våga sitt liv för sin konung och släkt,
Det är både Gudi och människom täckt,
Därför ska vi käckt,
I vår blå dräkt,
Gå på, stå, dunka och slå,
Ja, dem klå alla så,
Att de, döda, ligga neder som strå.

Fast litet förskräcker oss fiendens hop,
Skönt han skulle komma med mordiskt skri och rop,
Med sina stolta bussar, till oändeligt tal,
Till häst och till fot över berg och dal;
Dock göra de oss intet kval.
Ty himlen, som vet att vår sak han är god,
Han giver oss styrka av krafternas flod
Och styrker vårt blod
Till ett oändeligt mod,
Så att man kan spörja försann,
Huru städer och land
Bliva frälsta genom vår tappra hand.

Hallå! Mina bussar! hör trumman hon går,
Valthornen de klinga, och marschen man nu slår.
I Svea landsens hjältar! I ställen eder opp,
Gån på! sluten väl uti fullan tropp,
Gån på med friskt mod och hopp!
Helt litet vi akta, att vi äro få,
I Gudi så äro vi många ändå.
Ja! låt oss gå på,
Och redeliga stå,
Så att vi måga si,
Huru de skola fly liksom bi.
Ännu står Gud Sveriges konung bi!