Mundering för Karolinska Underofficerare vid Infanteriet

underofficer-foto-steve-prytz
Underofficer i Paradrock
Foto: Steve Prytz

Underofficerare skola ha överallt lika paradrockar, uppslag och rocktaskor besatta med smala silvergaloner, svarta hattar med med liten silverbård, goda underkläder av skinn, älghuds livgehäng och handskar, blå strumpor. Kappor av en modell. Värjorna skola vara enligt en av Kgl Maijts gillad modell till längd och eljest tjänliga till hugg och stick med polerade järnfästen och goda varbaljor utanpå de vanliga baljorna. Korsgevären skola vara av en modell och skaftet 3 1/2 aln långt utan målning.

Underofficerare under Infanteriet skulle bla ha följande mundering och utrustning:
Underofficersrock. Blå klädesrock med blått friserat bojfoder. Stora och små knappar av engelskt tenn eller mässing. Tex 2 dussin knappar i rocken. Sys av ett finare lättare kläde än klädet i manskapsrockarna. Blått silke i knapphålen och oblekt väv i ärmar och taskor.
Underofficerskappa av blått kommiskläde eller underofficerskläde, med tex 3 aln dubbelt bred blå friserad foderboj. 1 aln foderväv samt 2 par försilvrade- eller mässingsspännen. Kappan prydd med silver i guldgaloner (Livgardet till fot 1695).
Syrtut av blått kläde med blått bojfoder (Vissa reg. Tex Östergötlands Infanterireg.).
Underofficershatt av svart filt med liten silverbord. ”Temligen breda silvergaloner, vita hattband och silverknapp” (Viborgs reg. 1700).
Karpus (vissa regementen, tex Dalreg. 1690-talet).
Väst/Kamisol av skinn eller kläde i olika kulörer, med linnefoder och knappar. Tex 2 1/2 dussin knappar i västen.
Byxor av skinn eller kläde.
Halsduk. Olika färger. Röd kreponghalsduk (Östergötlands Infanterireg. 1707).
Skjortor (2 par ”Underofficersskjortor”).
Livréskor.
Underofficershandskar med bockskinnsgrepp och stora älg- eller oxskinnskragar (se även nedan).
Strumpor. Stickade blå ullstrumpor. Tex Redgarnsstrumpor (röda strumpor vid Jönköpings reg.).
Underofficersgehäng av sämskat älgskinn. Halvskurna med västgötaband underfodrade. Försilvrade söljor (förgyllda mässingssöljor vid Jämtlands Dragonreg. från 1682 och över 1708).
Underofficersvärjan skall vara enligt en av K.M.:t gillad modell till längd och eljest tjänliga till hugg och stick med polerade järnfästen och goda varbaljor utanpå de vanliga baljorna.
Värjband/Portepé av blått silke enligt en förordning av år 1696.
Korsgevär skall vara av en modell och skaftet 3 ½ aln långt utan målning.
Underofficerstält (2 st. Underofficerare per tält). Samma storlek på tält som för de gemena, men med 3 aln blå lärft till flammor (Gemena hade 2 aln blå lärft). Västgöta-Dals regemente 1718.

Övrig utrustning
Paradrock med uppslag och rocktaskor (fickor) besatta med smala silvergaloner.
På Fältväbelns rock var broderat Kungl. Maijts namn och Krona fram på bröstet och ryggen. Han förde även en stav med försilvrade mässingsbeslag och Kongl. Maits, samt regements namn. (Tex Nerke-Wermlands reg. Dalreg. samt Södermanlands reg. år 1718).
Knäremmar med mässingsspännen.
Hårpung.
Skospännen.
Nattmössa
Marschskor
Kam
Strumpor
Flaska
mm

Bör tilläggas att munderingen kunde variera i kvalitet och färger. Tex så hade Södermanlands reg. 1718 blå rockar med chamoifärgat foder. Dalregementets Underofficerarare fick 1717 handskkragar och gehäng av Buffelhud (oxe) istället för älghud pga bristen på älgskinn i landet.

Den Karolinska Dragonmunderingen 1700-21

bielkethure-gabriel-1684-1763
Översten vid Bohus Dragonskvadron
Thure Gabriel Bielke

Dragonmunderingen för de gemena (meniga)
Kappa med spänne eller pajrock (tex av grå vallmar)
Livrérock av kläde (tex av blått kläde och gul boj)
Skinntröja, kamisol eller väst (av sämsk-, bockskinn eller kläde)
Skinnbyxor (av sämsk-, bockskinn eller renskinn)
Hatt med snöre, galon och knapp, eller en karpus av kläde
Handskar av bockskinn med buffelhudskragar
Stövlar av svart passerat smorläder och sporrläder samt rem
Strumpor, 1 par stickade av ull (färgade)
Strumpor, 1 par av linne (stövelstrumpor)
Sporrar, förtenta med höknäbb
Skjortor 2-4 st. linnelärft och blaggarn
Halsduk, 2-4 st. olika färger och kvalité (10 kvarter lång)
Gehäng av sämskskinn med mässingssölja, tjock (5 mm) helskuren med bajonett-taska
Bröstduk (bröstlapp)

Övrig mundering som dragonerna skaffa själva
Kam med foder
Strumpor, ett par grå stickade
Nattmössa (tex vit stickad)
Hårpung av svart lärft med halvsidenband uti
Skor med mässingsspännen
Vantar (i förekommande fall) tex Karelska dragonreg. år 1716.

Gevärssorter
Dragonmusköt
Krats
Muskötrem med svarta järnbeslag eller söljor
Muskötsko med rem
Kommis-värja med balja och rem/band (portepé)
Bajonett med balja
Ammunitionstaska av passerat smorläder med rem och spänne
Ett par pistoler med krats
1 lodform till pistolerna och en till musköten (delas mellan 2-5 dragoner)
3 par flintor
Smörjehorn
Kruthorn
Fängnålar
Musköthölster

Spelet vid ett dragonregemente
Trumslagare 16 st.
Pipare 8 st.
Hautboister 4-6 st.
Pukslagare 1 st. (Skånska Ståndsdragonerna år 1701 tex)

Dragonhästen
Hästen skulle vara en ”god stark Klippare”.
”Alla hästmanar bör vänas att hänga till vänster sida” (1687).

Hästmunderingen
Schabrak av kläde i diverse färgkombinationer med buldan underfodrad
Huvudlag med mässingssöljor
Stångbett, förtenta betselstänger
Ett par pistolstrumpor
Ett par pistolhölster med kappor och remmar
En god svart sadel med 2 gjordar (bukgjord)
Koppelrem
Spadefoder utanpå högra sadelkåpan
Stigbyglar som är förtenta
Hästtäcke av vadmal underfodrad med väv samt täckjord
Ryggstycke
Packputa (packväska)
Tvärsäck av buldan med läderinfattning
En viskduk av grå vadmal (1 aln i fyrkant)
En putssax
En foderpåse av buldan med rem och spänne
En skrapa
En ströborste (ryktborste)
Packrem
Stegegläder (stigläder)
Dubbel grimma med repskaft av 6 alnars (3.54 m) längd och en koppelhake i änden.

Kamratskapets utrustning;
Fouragestreck, 12 famnar långt och ett gott fingers bredd, med tillhörande påle.
1 baraque (tält) med stänger och pinnar.
Yxa
Spade

2 st packfickor bak sadeln packas;
2 skjortor, 1 par strumpor, 1 bröstlapp, 2 par fyrstenar, 1 lodform +1 till musköten, 1 skrapa, 1 viskduk, 1 ströborste, 12 famnar fouragestreck, 1 kanister eller liten påse som spännes om huvudet på hästen för att däri giva under marsch, 2 ggr sömn och 1 gång hästskor (tältlag 5 man). En barack (tält) med stänger och pinnar, 12 alnar krubbstreck av ett gott finger tjockt och därtill en påle.

Underofficerarnas mundering
Kappa av kläde med spänne
Rock av underofficerskläde
Väst av skinn eller kläde
Byxor av bockläder
Hatt med silverknapp och silvergalon
Handskar av sämskat bockskinn med kragar av sämskat älgskinn
Stövlar med sporrläder och sporrar
Skor med spänne
Gehäng med spänne
Underofficerskarbin alt. Dragonmusköt med bajonett, krats och rem
Pistol med krats
Ammunitionstaska med rem
Karbinrem med hake och beslag
Värja med polerat fäste
Värjband

Sadelmunderingen
Stigbyglar (förtenta)
Schabrak
Muskötsko med rem
Sadel med remmar
Bukgjord
Stegläder
Ryggstycke
Betsel med förtenta stänger
Pistolhölster med kappor och remmar
Täckgjord med putor
Foderpossa med rem
Hästskrapa
Tvärsäck
Grimma med repskaft

Underofficerarna hade naturligtvis även skjortor, strumpor och halsdukar mm, men detta togs inte upp i Generalmönsterrullan.

Mundering för det Karolinska artillerifolket åren 1696-1721

Manskap.Artilleri 4

Artilleristmundering i Malmö år 1696
Karpus med grått kläde överdragna, blå uppslag med guldgaloner uppå.
Livrock av grått kläde, blått underfoder, blå uppslag och mässingsknappar uti.
Gul skinnväst med mässingsknappar.
Gula skinnbyxor.
Blå strumpor.
Skor med mässingsspännen.
Gult läderlivgehäng med hirschfängare.
Cirklar och rymnålar uti.
Krutflaskor med gula band eller remmar uti.
Pajrock av grått kläde med långa ärmar blå stoffering under blå kragar,blå uppslag på ärmarna med mässingsknappar uti.
Konstaplar, Lärokonstaplar och Fyrverkare betjänta med Zintrör.


Artilleriuniformer i Ingermanland år 1699
Förteckning uppå Narven, Ivanogorods Artolloriemanskaps montering den 14 januari 1699. Såsom nedan specificerat är uti de andra Ingermanländska fästningarna såsom Nyen, Nöteborg etc.

Regementsofficer, Överstelöjtnant presenterar sig med grå rock och läderväst väl schamerad med breda guldgaloner, samt gehäng av guldgalon och förgylld hirschfängare.
Kompaniofficerare, Kapten samt Löjtnant och Fänrik med blå västar och rockar av stålgrått kläde med guldschamerade och förgyllda knappar, samt gehäng av guldgalon och förgyllda hirschfängare, svarta hattar med guldgalon och punoufärgade (kamelhårsgarn) band i hatt och halsduk, item blå strumpor.
Underofficerarna såsom Styckjunkare, Fyrverkare, Minörer och Sergeanter efter förordning svarta hattar med silvergaloner, röda band på hatt och halsduk, lädervästar och rockar av stålgrått kläde med silverknappar och knapphål, blå uppslag, silvergalonsgehäng, hirschfängare med stålfäste, så och blå strumpor.
Underfyrverkare, Lärfyrverkare, Underminörer, Konstaplar, Lärokonstaplar och Hantverkare med svarta hattar guldgaloner röda band i hatt och halsduk, rockar av stålgrått kläde, blå uppslag, mässingsknappar, blå redgarnsstrumpor, pajrockar av mörkgrått kläde, blått uppslag, Konstaplarna med krutflaskor och förgyllda plåtar, en del hirschfängare, en del andra värjor.
Hantlangare med rockar av stålgrått kläde, svarta hattar med smal guldgalon, röda band i hattar och halsdukar samt blå strumpor.


Lavetter och för-ställare

 artilleri-kanon-1711-12-pund
        Bild föreställande tolvpundigt stycke år 1711.

Lavetter och för-ställare skulle målas blå med gula beslag och järn enligt målarlönerna från tiden och bevarade lavetter. De skyddades dessutom av ett lager ”fernissa”. Det finns även bevarade exempel på förgyllt kungligt namnskiffer å lavetternas sidor. Vad gäller storleken på lavetterna så följer de pjäsens kaliber och längd i ett noga föreskrivet måttsystem, tex; ekplanka till lavett, 1 kula tjock osv. Samma proportioner (Cronstedts manér) gäller för hjulens storlek och skiftande trä-material som ek och björk.


Exempel på olika pjäser

artilleri-kort-reglemente-och-examen-1700-tal-27

Ordinära metallstycken
36 pund kallas ”3/4 Carthau” (Kartov)
24 pund kallas ”1/2 Carthau”
18 pund kallas ”ordinär 18 pundig”
12 pund kallas ”1/4 Carthau”
6 pund kallas ”ordinär 6 pundig”
3 pund kalas ”ordinär 3 pundig”
Extra ordinära stycken som kallas Slangor
24 pund kallas ”en hel Slanga”
12 pund kallas en ”halv Slanga”
6 pund kallas ”Fältslanga”
3 pund kallas ”Fältslanga”
Extra ordinära försvagade som kallas Skrotstycken
18 pund kallas ”Skrotstycke”
12 pund kallas ”Skrotstycke”
6 pund kallas ”Regementsstycke”
3 pund kallas ”Regementsstycke”

Tillkommer sedan även Järnstycken, Mörsare, Haubits, raketer osv i div. kalibrar



Svenskt artilleri i den senare blå karolinska
artilleriuniformen vid Gadebusch 1712

Generell artilleristmundering 1700-21
Pajrock eller kappa (grått kläde med blått foder, krage och uppslag)
Livrock (grå klädesrock med blått foder och uppslag eller en helt blå rock)
Väst, tröja eller camisol (skinn eller blått kläde)
Byxor (skinn eller blått kläde)
Livré-handskar av läder
Hatt med galon eller snöre. Även karpus
Ullstrumpor, grå
Ullstrumpor, blå stickade
Hårpung
Skor med spänne eller stövlar
Halsduk (svart eller vit). Röda band kring densamma omkring år 1700.
Skjortor 2 par
Nattmössa
Luskam
Ränsel


Krutflaska från Karl XI:s tid

Gevärssorter
Värja eller Hirschfängare
Musköt (tex 1717)
Bajonett (tex 1717)
Patronkök (tex 1717 för 12 patroner till musköterna)
Kruthorn
Krutflaska med gul läderrem. ”Krutflaskor svarvade av masurbiörk, dehls med elghud och dehls med buffelsläderremmar och mässingsplåtar på, utharbetade med Carolus den XII namn och Krohna öfwer samt benskruvar att slå krutet igenom med träproppar till”.
Om flaskan med dess rem ren och hel är, om gott fängkrut uti krutflaskan är. Vid krutflaske-remmen måste han hava: En lika vacker römnål utav något fint hål gjort, en borrnål, en cardusnål, trekantig gjord, en plunderskruvare. Och hos sig uti taskan eller byxsäcken drager han ett gott eldtyg uti en dosa, något vekt vax och förlikning till sitt stycke” (Konstapel, Lärokonstapel, Underfyrverkare tex)
Rymnål/Remnål/Römnål av koppar (Konstapel, Lärokonstapel tex)
Kardusnål, ”trekantig”
Haknål
Borrnål
Zintrör. Skaft brunmålat, rent putsat, luntan ren och vacker därpå är uppbunden och om bägge ändarna av luntan med rent papper försedd är” (Konstapel, Lärokonstapel, Undereminör tex)
Luntstock/Luntstake blå och gul-målad med god lunta försedd (Hantlangare tex)
Gehäng av gult läder


Måttstock år 1689.

Övrig utrustning
Måttstock (Styckjunkare tex)
Handcirkel (Konstapel tex)
Trekantig fil
Kvadrant
Krumcirkel
Trumma (spel)
Trumrem (spel)


Ställkil (Elevationskil)

Ställkilar
Champlon
Handspikar
Krutsäck
Propp
Capell
Kulor
Laddskyffel
Sättare och viskare

 


Officerare.Artilleri 1

Manskap.Artilleri 7

Kostnad för hantlangar-uniform år 1707
Hatt 3 kmt med guldgalon 4.16 kmt.
Livrock 49. 5 alnar grått kläde á 5 kmt, 8 ½ aln blå boj á 1 ½, 3 dussin mässingsknappar á 1 ½ kmt/duss, 1 ½ lod gult kamelgarn 1:4, 1 aln Canfass -:12, 1 aln Kiersing till uppslag och krage 1:28.
Pajrock 8 aln grått kläde á 4 ½, 7 aln blå boj á 1 1/2, 2 aln Kiersing till uppslag och krage 3:24, ½ aln Canfass -:12.
Arbetslön 2:8= 58:28 kmt.
Källa: Krigskollegium 1707 (3261).

Manskap.Artilleri 5


Underofficersmundering Riga 1702
133 st. uppsättningar saknas av följande munderingspersedlar
Grå livrock med blått underfoder
Grå Pajrock med blått underfoder
Grå Karpuser med blått foder
Skinntröja
Skinnbyxor
Stövlar

Underofficersmundering ur en Mönsterrulla år 1713
Blå klädeskappa med blått bojfoder och 2 försilvrade mässingsspännen
Blå klädeslivrock med blått bojfoder
Blå klädesväst med blått bojfoder och platta tennknappar
Skinnbyxor
Hatt med silvergalon
Hårpung
Svart halsduk
Livré-handskar
Blå stickade ullstrumpor
Skospännen

Hirschfängare
Livgehäng
Krutflaska med rem
Kruthorn med rem
Rymnål

Angående underofficerarna i Landskrona år 1717 så står det: ”Underofficerarna har olika värjor som de själva anskaffat”.

Officerare.Artilleri 2

Värt att notera är att hattarna för artilleristerna kunde ha både snöre och galon i olika färger beroende av grad, ort och årtal. Karpuserna kunde även de ha olika färger och vara tillverkade av olika material.


Hästar för artilleribefälet (Kvartersordning) d. 10 Marti 1710.
Hänvisning från förordning Lais 11 Januari 1702

Överste
3 Ridhästar och 12 Trossklippare
Överstelöjtnant och Major vardera
2 Ridhästar och 8 Trossklippare
Regementskvartermästare
1 Ridhäst och 3 Trossklippare
Regementspräst, Regementsadjutant eller Bokhållare och Regementsadjutör vardera
1 Ridhäst och 2 Trossklippare
Regementsfältskär med Fältkistan
1 Ridhäst och 4 Trossklippare
Dito Gesäll
1 Ridhäst
Notarius eller Rättegångsskrivare
1 Ridhäst

Kompanipersoner varunder förstås så Fyrverkare som Mineur-staten.
Kapten
1 Ridhäst och 4 Trossklippare
Löjtnant eller Fänrik
1 Ridhäst och 2 Trossklippare
Mönsterskrivare
1 Ridhäst
Styckjunkare,Sergeant eller Förare, vardera
1 Ridhäst
Konstaplar, Läre-Konstaplar och Hantlangare bestås inga hästar.

Manskap.Artilleri 1

Den Karolinska Fri-ryttarens och Drabantens mundering år 1717

giertta-johan-1666-1740
Johan Giertta

Uppsats på Monteringen som Lif-Skvadronens Fri-ryttare få. Lund den 4 Marti år 1717
Hatt: En svart hatt med god fingers bred guldgalon och förgylld polerad mässingsknapp
(Underofficerare får litet bredare galon än Friryttarna och Överofficerarna smalare än Fri-ryttarna).
Halsduk: En svart crepongshalsduk.
Kappa: En blå kappa med blå krage och läderfärgad stoffering, eller foder av engelskt boj.
Rock: en blå rock med läderfärgat engelskt bojfoder, blå kragar och uppslag, samt svarvade förgyllda mässingsknappar (var ock en beställning skall hava sin särskilda sorts knappar).
Camisol: Ett tjockt av älghudscamisol som räcker på halva låret, med lika knappar som i rocken, dock något mindre.
Byxor: Ett par älghudsbyxor, utan söm mellan låren, smala vid knäet, med en knapp att knäppa igen under knäet.
Handskar: Ett par älghudshandskar med tjocka kragar, långa uppå armen, efter modellen, med bockskinnshandgrepp.
Gehäng: Ett tjockt älghudsgehäng, helskuret med bajonett-taska, och stadigt band under, samt förgylld mässingssölja.
Carbinrem: En buffelhudscarbinrem med förgyllt mässingsbeslag
(Kvartermästarnas carbin-remmar bör vara med en hög laskning i kanten, och Ordonnansernas med en hög laskning icke allenast uppå vardera kanten, utan ock med tvänne mitt uppå längs carbin-remmen, så att emellan dem äro en fingers bredd).
Patronkök: Ett älghuds patronkök med 12 patroner och en oljeflaska uti, samt svart klapp över den gula.
Stövlar: Ett par halv-styva stövlar med något stora kragar och engelska sulbottnar, samt vador av sulbotten, och svarta polerade sporrar.
Jaktskor: Ett par jaktskor med engelska sulbottnar, om det är till fångs.

Hästmunderingen
En sadel utan förbygel med enkelt remtyg och kåpa, så framt engelskt läder kan fås, eljest bliver det dubbelt polerat mässingsbeslag samt koppelrem, hölster, runt läderschabrak, carbin-sko, huvudlag av enkelt läder.
En grimma efter modellen med järnringar och väl filad koppelhake.
Betselstänger med mässingsbucklor och stigbyglar gjorda efter modellen, samt huvudlag efter modellen med mässingsbeslag.
Läderfärgade pistolstrumpor.

Drabanternas carbin-remmar och patronkök gjorda efter förra modellen, nämligen:
Carbin-remmen av gott buffel-läder, efter vanlig bredd och halv-elfte kvarter lång, med förgyllt mässingsbeslag, samt starkt förgylld järnstång och hake. Remmen överdrages med guldgaloner emellan fyra mörkblå äkta färg sammetsränder, således: att mitt uppå remmen kommer en smal galon av en fingers bredd, emellan två smala sammetsränder, på vardera sidan om dessa ränder, sättes en bredare galon, som ytterst på remmen innefattas av en bredare sammetsrand än de bägge mellersta; varvid tages i akt att sammetsränderna bliva runda, och så höga uppfyllda med därtill tjänliga rep att de betäcka galonerna av nådden av lekaren på carbin-haken som hos följande ritning vidare utvisar (ritning saknas i handlingen).
Korpralernas carbin-remmar och patron-kök bliva lika med drabanternas, undantagandes att gärningen bliver annorledes.
Drabanternas patronkök görs med 13 rum, nämligen 12 för patroner och 1 för oljeflaskan, samt överdrages med sämsk. Själva klappen överklädes med 3 guldgaloner emellan fyra sammetsränder, på lika sätt som carbin-remmen. Dessutom häftas därvid en lös svart läderklapp, varmed den förra kan betäckas. Patronköks-remmen överklädes med en guldgalon emellan tvänne sammetsränder med förgylld sölja och beslag.

Beskrivning av värjorna för Liv-skvadronen
Alla klingor bliva efter vanliga Drabant-modellen gjorda, som äro sju kvarter lång, breda, styva, tveeggade, starka med karptunge-spetsar och förhöjda ryggar mitt uppå, på bägge platserna emellan äggen och ryggen utholkad slipade.
Värjfästena bör vara efter kavalleri-modellen och av den tjockt, som vid Drabanterna är bruklig.

Fri-ryttarnas fästen bliva av mässing polerade med vita tenn-handkavlar.
Vice-rotmästarnas likaså, dock hava till åtskillnad på värjorna, att handkavlen är blandad med vit tenn- och mässingstråd, och att emot två vita trådar bliver en mässingstråd, och hava en filad rand ovan och under kring plåten på värjfästet.
Rotmästarna så och lika med Fri-ryttarna, men hava, till skillnad, halvparten tenn- och halvparten mässingstråd i handkaveln, och upphöjda lövverk över och under kring plåten på värjfästet.
Fjärde Kvartermästaren får i elden försilvrade mässingsfästen med vita tenn-handkavlar.
Tredje Kvartermästaren hava också vita försilvrade mässingsfästen, och vita handkavlar med löv-verk kring bägge plåtarna, inom kanten över och under.
Andre Kvartermästaren hava vita försilvrade mässingsfästen och två trådar försilvrat och en tråd förgylld handkavle, utan löv-verk med små runda hål igenom plåtarna och en slät polerad bård omkring hålen, över och under.
Förste Kvartermästare få vita försilvrade mässingsfästen med en tråd försilvrad, och en tråd förgylld handkavle, samt löv-verk kring bägge plåtarna inom kanten över och under, jämte fina runda hål igenom plåtarna, och löv-verk över kring långändan på knappen.
Ordonnanserna få lika värj-fästen med de första Kvartermästarna, undantagandes, att handkavlen bliver helt förgylld, och istället för runda hål igenom plåtarna, bliva fyrkantiga gjorda.
Drabanterna få mässingsförgyllda handkavlar, efter vanligheten vid Drabanterna.
Vice-Korpralerna få lika fästen som Drabanterna, undantagandes, att på dem bliver löv-verk kring plåtarna, över och under inom kanten.
Korpralerna av Drabanterna få förgyllda fästen med förgyllda lövverk, allenast med små runda hål igenom plåtarna, och en slät polerad bård utomkring hålen över och under.
Kvartermästarna och Adjutanterna av Drabanterna förgyllda fästen med förgyllda handkavlar med löv-verk kring bägge plåtarna inom kanten, över och under, jämte små runda hål genom plåtarna och lövverk överst kring långändan på knappen.
Löjtnanterna och Drabanterna få lika med dessa sistnämnda, undantagandes, att istället för runda hål, bliva de fyrkantiga.


Geväret

Carbinen bör vara gjord efter provet med bajonett; Beslagen på kappan görs av mässing, sammaledes varbygeln, blecken, kornet, laddstocks-beslagen, och bägge rem-öglorna. Och som stången fästes med en mässingsring över pipan, så bör jämväl ännu en sådan mässingsring gå över stocken och pipan, tätt under kornet. Översta blecket på stocken måste sluta sig tätt intill bajonett-ringen, och bliver jämväl av mässing. Siktet bliver gjort dubbelt, och således, att man det kan förhöja, och bliver satt en proportionerlig längd från svansskruven.

Beskrivning huru Carbinerne för Kongl. Lif-Skvadronen skola blive gjorde. Lund den 4 Marti 1717.
Efter hosföljande modell och prov-carbin bliva de övrige förfärdigade, med sina tillhöriga Bajonetter, Lås och Beslag, allenast, att i stället denna är med järn beslagen, den ändring därvid sker som följer, nämligen:
1: Kappan, Varbygeln, Skruvblecket, Kornet, Siktet, Laddstocksbeslagen, och bägge Remböglorna med det nedre Beslaget bliva av mässing.
2: Såsom stången fästes med en bred mässingsring kring pipan, så bör jämväl en sådan mässingsring gå över Stocken och Pipan, tätt under Kornet. Översta Blecket på Stocken måste sluta sig tätt intill Bajonett-ringen och bliver jämväl av mässing.
3: Siktet bliver gjort dubbelt, och således, att man det kan förhöja, och bliver satt en proportionerlig längd ifrån Svansskruven.
4: För övrigt bliver Lås, Pipa och det övrige tillbehör sålunda gjort och försett, som följande Carbin utvisar.

Förändringar, som böra observeras på den vid Jönköpings Factorie förfärdigade och approberade Modell-Carbin för Lif-Skvadronen. Lund  d. 28 Maj 1717.
Efterskrivna ändringar komma att observeras på den vid Jönköpings Factorie förfärdigade och approberade Modell-Carbin för Lif-Skvadronen på sätt som efterföljer, nämligen:

1: Ringen på Pipan, som sitter under bajonetten, bliver något längre och intet så hög, som den är på Prov-Carbin.
2: Enär Bajonetten sättes på Carbinen, måste Bajonett-Klacken sluta sig tätt intill Pipan, att där intet bliver rum emellan som på denne är.
3: Skåran uti Bajonett-Klacken måste även väl slutas tätt under och över ringen, samt intet djupare än ringen uppfyller skåran, att intet rum bliver, som på den andra Prov-Carbin nu finnes; dock att Bajonetten sättes på och tages av utan någon svårighet.
4: Haken på låsen måste intet falla så långt tillbaks, som han på denne Prov-Carbin gör; utan måste densamma stå uppe, dock att han intet hindrar hanen i halvspänne, utan stödjer sig vid Staken.
5: Mässings-Banden som ugglan eller järnringen sitter uti, måste bättre och tätare slutas intill pipan, att intet rum bliver emellan, jämväl ändarna slutas tätt  intill staken, att laddstocken går tätt upp och neder utan svårighet.
6: Mässingsmusslan skall sättas under ugglan eller järnringen uti laddstock-gången emellan bägge ändarna på mässingsbandet, och fästas med en stift.
7: Enär de ändringar bliva iakttagne, som ovan förmält är, om Bajonett-Klackens jämna slutande intill pipan, samt skåran över och under ringen, så bliver bajonetten till sin krokhet och längd, samt baljan med doppskor och hakan till allt i nåder approberad och gillad.
8: Bajonett-klinge-udden bliver intet så spetsig, som den är, utan såsom en karp-tunga spetsad i udden, och så långt bajonettklingan går ned i baljan.
9: Skall formerna förfärdigas efter detta provet med sax att skära kulorna av med, men intet mera än för vart Tältlag, eller varje fem Carbiner.
10: För övrigt bliver Pipan med Lås, Sikt-korn, Ändplåten, Bygeln, med allt det övriga beslaget till alla delar i nåder approberat och gillat.

Carolus

flintlaspistol-1717-livskvadron

Pistolerna bliva till storlek, form och egenskap gjorda efter modellen, med goda lås och fjädrar, och hela beslaget, nämligen: Kappan, varbygeln,siraten, laddstocks-beslagen och kornet av mässing, så att det svarar emot carbinen.

Efter hosföljande pistol, skola pistolerna till storlek, form och egenskap bliva förfärdigade , allenast att hela pistolbeslaget, som kappa, varbygel, sirat, laddstock, beslaget och kornet bliver av mässing, så att de svara emot carabinerna på sitt sätt.
Vidare skola fjädrarna, som höra till låset, bliva bättre än som på prov-pistolerna, och sålunda, att det sin fullkomliga styrka och kraft haver.

Carolus


Trossdrängsbeklädningen
Rock: En rock av blått kläde om fyra alnar till en och en tredjedels dal. alnen, med blått boj fodrad och släta tennknappar.
Tröja: En blå tröja av blaggarns väv fodrad.
Byxor: Ett par byxor av bockskinn.
Hatt.
Handskar.
Halsduk av svart lärft.
Skjortor 2 stycken.
Stövlar av smorläder med vador.
Skor ett par.
Strumpor av ull ett par.

Tross-donet
Tält: 2 st. tält för ordonnansen och de fyra Kvartermästarna vid var trupp, och för Fri-ryttarna 12 tält, som gör vid Skvadronen 84 st. tält.
Tross-tält 3 stycken.
Kistor: 6 stycken kistor till kassa-penningarnas fortskaffande, som bliva överdragna med svart läder, och väl beslagna.
4 stycken Fältkistor med fältskärs-instrument, som bliva med läder överdragna: men instrumenten föras särskilt i en lädersäck.
4 stycken Hovslagarkistor till medikamenter, som bliva med läder överdragna och väl beslagna.
Sadlar: 10 stycken packsadlar med tillbehör, till kassa-, Fältskärs- och Hovslagarkistorna.
Ett par vattusäckar med tillbehör, samt packsadel och tillbehör för var trupp, gör vid Skvadronen 6 par vattusäckar och 6 packsadlar med tillbehör.
Ammunitionskistor: Två ammunitionskistor för var trupp, gör vid Skvadronen 12 stycken. Fem stycken packsadlar till ammunitions- och tältlags-donets fortskaffande för var trupp, gör vid Skvadronen 30 stycken.
Brödkorgar: 12 stycken brödkorgar för var trupp, med kalvskinn överdragna, och hänglås vid var korg, gör vid skvadronen 12 stycken brödkorgar och 36 stycken packsadlar till deras fortskaffande.

Carolus

Helsinge Regemente till fot år 1717

armfeldt-carl-gustaf
Helsinge Regemente till fots Generalmönsterrulla upprättad av Generallöjtnant och Översten Carl Armfeldt och Välborne Hr Johan Frisius Gefle den 24 Sept. A: 1717.

Specifikation uppå vad Kongl. Maijts år 1713 beställt samt åren 1714, 1715 och 1716 till regementet utdelat.
Hattar med gult snöre -1200 st
Blå klädesrockar med gult foder och tennknappar -1200 st
Stora blå klädeskappor med gult foder -1200 st
Stora kappspännen i mässing -1188 st
Små kappspännen i mässing -1189 st
Kommishandskar -1200 st
Gehäng (oxläder) -1200 st
Gehängsöljor -1200 st
Gula ullstrumpor -1200 st
Skospänne (mässing) -1199 par
Grenadjär-bantlär-remmar -96 st
Ordinarie bantlär-remmar -684 st
Musköt-bantlär-taskor -110 st
Grenadjär-bantlär-taskor -250 st
Ordinarie bantlär -39 st
Krutpungar -800 st
Kruthorn -800 st
Smörjhorn -800 st
Fängnålar (knippen om 3 st?) -800 st

Vad Rotarna själva haver betalt
Skinntröja med tennknappar -1200 st
Skinnbyxor -1200 st
Ränslar i läder -1200 st
Musköthölster -830 st
Skjortor -2100 st
Vita halsdukar -2400 st
Grå strumpor -2400 st
Svenska skor -1200 par
Rotsäckar av blaggarn -200 st

Vad soldaterna själva betalt
Ammunitionsvagnar -8 st
Buntlädersskor
Blå halsdukar -1200 st
Krut och kulsäckar -16 st
Rotkittlar -200 st
Rotyxor -200 st
Dammasker -1200 par

Övrig utrustning
Soldattält -249 st
Musköttält -24 st
Stålkvarnar -8 st
Skruvjärn -300 st
Luntbetäckare -72 st

Gevär
Handklövar
Pikar
Värjor
Musköt med bajonett
Fanor

Att notera.
Det som man saknar i uppräkningen av materiel i Generalmönsterrullan är tex knäremmar med spänne, muskötremmar, underofficerstält, nattmössor samt vattenflaskor av någon form.
Några kompletteringar får man om man tittar efter fälttåget till Norge år 1718 och då från Generalmönstringen år 1719.
1719 hittar man, trots att mycket förkommit, materiel som tex:

Trosshästar (de flesta döda eller försålda efter fälttåget 1718)
Fältkistor
Kassavagn
Svarta remmar (muskötremmar?)
Pipor (spelet)
Trummor (spelet)
Kurtzgevär (underofficerare)
Kvarnvagn
Sjukvagn
Kusksadlar
Vattusäckar av sulbottensläder
Vattusadlar
Vattukannor
Timmermansyxor
Dito borrar
Järnskyfflar
Brödkistor
Hackor
Skrapor
Betsel
Hovtänger
Hästskor med dubbel söm

Det sista Karolinska slaget vid Sundsvall/Selånger år 1721

Ibland när man forskar i militärhistoria så hittar man guld.
Som den dagen, för många år sedan, då jag i en bok hittade min förfader Daniel von Nandelstadhs memoarer om slaget vid Sundsvall.
Här är hans och hans befäls mustiga berättelse om den sista striden under stora Nordiska kriget.

Ritning.Jämtl.kavallerikomp.vapens.1718
Förlaga till Kavallerikompaniets standar som förlorades till ryssarna vid Selånger.

Sundsvall våren 1721.
Tidigt om morgonen den 25 maj år 1721 red premiärkornetten vid Jämtlands kavallerikompani Daniel von Nandelstadt med två meniga ryttare i sporrsträck till Galtberget söder om Sundsvall. Där väntades en rysk flotteskader passera inom kort. Nandelstadt siktade snart flotteskadern och konstaterade att:
”Han fants bestå af 33 galerer, 33 lådjor och 33 slupar, alla fullastade med folk och krigsrustningar”.

Vårdkasarna tändes utefter kusten. På sin väg norrut brände ryssarna Galtströms järnbruk och skövlade Löruddens fiskehamn och Nandelstadt skrev i sina minnesanteckningar:
”…hwarföre jag skyndade mig åter till staden och jemte rapport till Löjtnant Lindstedt rådde honom att wid detta tillfälle hellre nyttja harwärjan, än att låta wåra bussar fåfängt uppoffras mot Fiendens myckenhet. I synnerhet som de adjungerade Stadsbor och Bönder icke torde wara att lita på, och intet Artillerie gafs att afhålla fiendens landstigning. Men Löjtnant Lindstedt ägde för mycket eld och brawoure att finna sig derwid”.

Nu hade Lindstedt, ledare och löjtnant för kavallerikompaniet inte själv sett flotteskaderns numerär och hoppades kanske att ett skjutande och trummande skulle avskräcka fienden från att landstiga i området. Tricket med att ensam slå på trumma och skjuta av musköter hade Paulus Scharff, kyrkoherden i Hölö prövat med synnerligen gott resultat. Enligt sägnen skulle han ha skrämt ryssarna från att landstiga söder om Stockholm 1719.

3

Ryssarna kommer
Näst efter middag anlände den ryska flotteskadern till Sundsvall.
Kraftigt artilleri, hade som sagt var, försvararna tyvärr inte tillgång till, vilket i annat fall skulle kunna verka dämpande på villigheten för ryssarna att landstiga. Nu kunde dessa obehindrat landsätta trupper vid Mon söder om staden. En del galärer anföll också med kanoneld rakt mot staden ”skiutandes längs gatorna och hwar han folk märka kunnat”. Samlade på torget stod de 60 jämtlandskavalleristerna och fick den fientliga kanonelden rakt på sig, och tillsammans med den, flygande torvor, stockar och stenar så att man blev tvungen att retirera ut ur staden till västra stadsbron.

Värja.Kavallerimanskapsvärja Sundsvall 1721
Värja funnen efter slaget

Vid västra stadsbron fanns ett uppbåd allmoge och borgare om 150 man under ledning av major Fieandt stationerade. När fiendens överlägsenhet stod klar för Fieandt, som ledde det totala försvaret, såg han ingen annan möjlighet än att ge upp staden, bränna förråden och de nybyggda svenska galärerna i hamnen. Taktiken som han kom att använda sig av, var att långsamt retirera, koncentrera sig på att i möjligaste mån skydda civilbefolkningen och samtidigt undvika att bli kringränd. Han placerade därför sin styrka vid Jämtlandsvägen och lät riva stadsbroarna, kasta upp bröstvärn med spanska ryttare och på nytt fatta posto.

Då ryssarna landsteg i själva staden, flydde hälften av bönderna, men de kvarvarande 77 männen under Fieandt, de 80 jämtlandskavalleristerna under Lindstedts och de 80 båtsmännen under Wibbling, lyckades under en timmes kraftig eldgivning från bägge sidor, hejda ryssarna vid västra bron. Kosackerna och det ryska infanteriet passade under eldstriden på att gå över Selångerån på andra ställen och hotade att omringa svenskarna. Fieandt beordrade då båtsmännen att bränna de kvarvarande efter Selångerån uppdragna galärerna och riva broarna. Efter dessa order finns inga noteringar om båtsmännens öde. Förmodligen flydde de till skogs eller gav sig till fånga. Även de kvarvarande bönderna flydde och kvar ensamma att försvara civilbefolkningen stod jämtlandskavalleristerna och man beslöt att god ordning retirera en bit och upprätta en ny försvarslinje vid Holmbron strax norr om Selångers kyrka. Där lyckades Jämtarna göra två motanfall och för ett tag hejda fienden.

10387159_10203975324366275_1721839822988231243_o

Slutstriden
Ryttarna retirerade sedan ytterligare västerut längs jämtlandsvägen utmed Selångersdalen inför de eskalerande ryska attackerna och slutstriden kom att stå i närheten av Selångers medeltidskyrka. Fieandt skrev:
”Men sedan jag med mitt manskap mig åter i stånd och motvärn uppställt hade, och Fienden sig allt mer förstärkt, råkade jag med honom uti en swår recontre ånyo, att Löjtnanten och Cornetten blefwo dödel:n blesserade…och manskapet mest nederhuggit, så att deraf så wida mig weterligt är, ej mer öfwerblevo än 6 man”.
Kornetten von Nandelstadt dog trots allt inte, utan överlevde sina blessyrer och fångenskapen. Han skrev 50 år senare i sina memoarer om händelsen:
”…när vi åter satt oss vid Valla gård blefvo vi af Ryska infanteriet omringade. Löjtnant Lindstedt blef skjuten vid Valla port, som sedan befanns vara skett af fem pistolkulor. Jag högg mig något längre fram, tills jag efter fem svårare blessyrer blef fånge…så hade dock min ungdom och ifver den tiden någon satisfaction deri, att väl flere af fienden nedstöttes för min långa wärja, af de då bruklige. 2:re trompetaren vid vårt Cawallerie, Johan Hindric Ruckteshell, en Curländare som följt med från decenten på Seland…hade mer än vanlig styrka och färdighet, så att han öppnade väg genom Ryska infanteriet för sig sjelf, jemte 10 à 12 Ryttare, som kommo undan på vägen mot Jemtland, utan widare olägenhet, än att eftersta af dem fingo några lätta styng af de efterträngande kosackerna. Alla öfriga af wår ringa trupp blefwo nedsablade på landswägen wid Valla …”.

Jämtarnas kvartermästare Condreyer tillfångatogs sårad, utplundrades naken och släpades genom de byar som kosackerna hemsökte. Vid en av de bondgårdar som plundrades av soldatesken lyckades Condreyer komma loss och fly på en kosackhäst. Han samlade sedan ihop resterna av manskapet, skaffade dem en fältskär och ledde de överlevande ryttarna till Jämtland.

Major Fieandt lyckades tillsammans med några andra ryttare fly till skogs där de sedan skingrades. Tre kosacker fick syn på Fieandt och satte i ett par mils vild ritt i riktning mot Tuna, efter honom. När han insåg att han inte kunde skaka av sig förföljarna, stannade han och vände sig om för att slåss. Den förste ryssen sköt han med sin pistol,
”…den andre blef jag qvitt genom ett styng av värjan genom lifvet, men den 3:die såsom gewärslös, sprang i detsamma neder af hästen och med en sådan Furie kom mig uppå lifwet, att jag ej kunde eller feck bruka värjan mot honom, utan måste luggas med honom. Dock sedan vi således utmattat varandra, skildes vi med accord vänner åt …”.

Ödeläggelsen av Medelpad
Då allt försvar därmed var utplånat, kunde ryssarna svärma över Medelpad och plundra och bränna allt som kom i deras väg. Sundsvall blev vederbörligen utplundrat och fick sedan se sin bebyggelse stucken i brand, ”blifvandes endast kyrkan och Klockorna från slikt ödesmål frikallade”. Staden brann i ett dygns tid. Ryssarna lär även ha dragit not i hamnen för att leta efter värdeföremål som borgarna hade sänkt ned.

Enligt en tillfångatagen drucken rysk soldat vid namn Kulikoff, som man hittade när den ryska eskadern lämnat Medelpad, fanns det bland ryssarna före detta svenska officerare som kallade sig tyskar och tillfångatagna lotsar som hade väglett ryssarna på deras Norrlandsraid. Daniel von Nandelstadt som sårad togs till fånga och den druckne ryssen Kulikoff gav en samstämmig bild av vad de fåtaliga svenskarna hade haft att slåss mot. Uppskattningsvis en rysk styrka på omkring 500 kosacker och cirka 6000 man infanteri – och sjöfolk.

Ryssarna hemsökte även de omkringliggande byarna och tätorterna som exempelvis Alnön, Rödön, Härnösand och Timrå med brand och plundring. Man skonade dock kyrkorna förutom inventarierna som man tog med sig. De ryska soldaterna hade fått order att ta all nötboskap som de kunde komma över, och att endast ersätta förlorade hästar med nya (det vill säga att inte ta fler än som behövdes). Civilbefolkningen tycks ha klarat sig utan allt för mycket av våldtäkter och mord. När eskadern lämnade Medelpad med 234 stycken hemman och två järnbruk nedbrända bakom sig, var galärerna så överlastade av plundrade föremål, att skeppen ”borrade sig djupt ner i Bottenhavets lugna vattenspegel”.

Enligt Fieandts redogörelse efter striden var en av de största besvikelsen för honom, den egna befolkningens plundrande av sina olyckliga bröder: ”utan löpande nu på wägar och i skogen samt röfwa och utplundra vad de flycktande undan Fienden ej öfverkommit, så att det nu är än beklagansvärt…”.

Så slutade det sista slaget under det stora nordiska kriget.

Soldaterna vid Sundsvall
Jämtarna som fick till uppgift att försvara Sundsvall var en blandning av vältränade veteraner och bondpojkar. Utrustningen var att döma från ett brev daterat den 9 mars 1721, ett hopkok av olika modeller och ursprung, kort sagt, utsliten och bristfällig. Man behövde allt från stigbyglar och hölster till uniformer och schabrak. Officerskåren var däremot vältränad och i högsta grad lämpad för sin uppgift. På grund av deras gedigna erfarenhet brakade inte försvaret ihop för övermakten. Officerarna vid Sundsvall hade erfarenhet från allsköns bataljer runtomkring i Finland, Livland, Kurland, m.fl. Krigsskådeplatser. Speciellt major Fieandt hade varit med i ett otal drabbningar, ända tillbaka sedan slaget vid Narva år 1700.
De meniga ryttarna var mestadels infödda jämtar som bodde i torp kring centrala Storsjöbygden.

DSC_0075
Kornett vid Jämtland kavallerikompani 1721

Jämtlands dragonregemente som på grund av rysshärjningarna placerats i Gävle, var våren 1721 med och hindrade ryssarna från att bränna staden. Ryssarna seglade då vidare norrut, gjorde strandhugg och satte iland plundrande kosackförband på vägarna i Gästrikland – Hälsingland. Det var i detta kaotiska skede som den karolinske veteranen Henrik Fieandt fick order om att trumma ihop försvaret av Sundsvall, som man anade skulle komma att stå näst i tur att hemsökas av ryssarna. På sin brådskande ridväg norrut blev Fieandt under två dygn hejdad i Gästrikland av plundrande kosacker.

Fieandts dom över sundsvallarna
Försvaret skulle komma att bestå av Jämtlands kavallerikompani på omkring 80 man, 80 båtsmän och en allmoge- och borgarmilis i Medelpad på omkring 150 man. Försvararna saknade som sagt var understöd av artilleri förutom några små ”stycken” som hade tagits från båtar och gårdar. Det faktum att det var så svårt att få ihop mer än 150 medelpadingar och inte som önskats 7 – 800 man, fick Fieandt att efteråt i hårda ordalag anklaga ”Sundsvallarna” och medelpadingarna för deras ”tröga och nachlässiga art”.

22 stycken döda jämtar begravdes efteråt i Selånger kyrka och efter freden kom de överlevande sju fångarna som varit i S:t Petersburg, tillbaka till Sverige. 47 % av styrkan i Jämtlands kavallerikompani hade dött.
Efter slaget vid Sundsvall brände ryssarna vidare norrut längs Norrlandskusten utan motstånd. Och på hösten 1721 kom freden i Nystad. Därmed var det stora nordiska kriget och Sverige roll som stormakt definitivt slut.

Ordlista:
Accord                           Överenskommelse
Adjungerade                  Tillfälligt upptagna i ett försvar (ett uppbåd)
Blesserade                     Sårade
Bussar                            Soldater
Curländare                      Kurländare, en person från Kurland i Lettland
Fatta posto                      Postera sig
Fältskär                           Militärläkare
Harwärjan                        Flykt (ta till harvärjan, fly)
Premiärkornett                Officersgrad över sekundkornett och under löjtnant
Recontre (renconter)      Sammandrabbning
Soldatesk                        En hop tygellösa och råa soldater (vanligen utan befäl)  NE

Källor:

  • Petri, G., Armfeldts karoliner 1718-1719, Stockholm 1919.
  • Xxxxx, Y., Död på fjället, Fältjägaren nr 39, östersund 1968.
  • Karolinska förbundets årsbok 1990. http://www.karolinska-forbundet.org/
  • Uddgren, H.E. (redaktör), Kungliga Bohusläns Regemente och dess hembygd, Uddevalla 1961.

Nandelstadhs memoarer över drabbningen
År 1721 d. 24 maii ankom ifrån General Hammilton, som en chef commenderade Arméen wid Gefle, en extra påst till Sa: Lieutnanten Lindstedt, med ordres at han skulle hålla stånd wid Sundswals stad och conservera såwäl Staden som landet emot 15 à 1600 Ryssar, som torde försöka at landstiga. D. 25 maii bittida om morgonen tog jag 2: ne Ryttare med mig och giorde en ritt till Galtberget wid pass 1(8 mil utom staden, där Ryska Eskuadren skulle passera. Han fants bestå af 33 galerer, 33 lådjor och 33 slupar, alla full lastade med folck och krigsrustningar, som tycktes wida öfwerstiga det af General Hammilton nämnda antal.
Jag har bewistat finska Krigstillfälligheterna wid Capuriens och Kexholms Slott, Kymmenegård, Pelkane, Kyro och Kaumiström från år 1706 till 1716, samt Norska fälttåget 1718 och icke kändt den Krigslyckan, att äga hela sidor fulla af meriter och bewistade actioner, utan märcken deraf, eller hafwa sedt fienden i ögonen, dock war mig ofwan nemnde aspekt ganska brydsam, i anseende till wårt ringa manskap, hwarföre jag skyndade mig åter till staden och jemte rapport till Lieutnant Lindstedt rådde honom att wid detta tillfälle häldre nyttja harwärjan, än att låta wåra bussar fåfängt upoffras mot fiendens myckenhet, i synnerhet som de adjungerade Stadsboer och Bönder icke torde wara at lita på, och intet Artillerie gafs att afhålla fiendens landstigning; men Lieutnanten Lindstedt ägde för mycken eld och brawoure at finna sig derwid.
Han delte wåra Ryttare i 2:ne troppar. Jag med den ena blef qwar i Staden. Han afmarcherade och flanquerade Stadslöten, intils han med Kanonkulor från Ryska Galererne blef åter beledsagad till Staden, där wi på torget hade en sluten trouppe af 60 Ryttare. Därifrån delegerades wi med några Canonskott, så at jord, torfwor, stockar och stenar flögo öfwer oss. Under det at jag och Corporal Philfeldt med 2 man woro sysselsatta, at sätta eld på fyra lastade Köpmansskiepp, samt Magazins huset fult med Spanmål, Kött och fläsk, tjära och krut, tillika med 6 för Kronans ny byggda Galerer på det sådant ej skulle falla i fiendens händer, afmarcherade Rytteriet ur staden till wästra Stads bron, hwarest 200 stades borgare och båtsmän under 3:ne deras Officerare, samt 300 bönder under Major Fiant och Capitaine Löwing upkastat grafwar med Spanska Ryttare af qwistade granar till bröstwärn i tancke at här motta fienden men han war icke hälften kommen af sina Galerer, förrän sistnemnda wåra Combattanter intogo skogen och lämnade Rytteriet i sticket; när jag och Corporal Philfeldt kommo efter till berörde bro, war den raserad; Jag gaf min häst courage, så at han gick med mig öfwer älfwen, därifrån Philfeldt och hans häst måste af manskapet uphielpas. Wi marscherade undan de antågande Kosackerna något öfwer 1/4 mil till Kungsgården i Selånger Sokn där wi wände om och Kosackerna ryggade till förenämnda bro; när wi åter satt oss vid Walla gård blefwo wi af Ryska infanteriet omringade. Lieutnant Lindstedt blef skuten vid Walla port, som sedan fants vara skiedt af fem pistol kulor. Jag högg mig något längre fram, tills jag efter fem svårare blessyrer blef fången.
Och ehuru jag nu på min ålder nog kan finna, at folcködning i fåfänga och när öfwerstens afsigt icke dermed winnes, är föga hedrande, så hade dock min ungdom och ifwer den tijden någon satisfaction deri, att wäl flere af fienden ned stöttes för min långa Wärja, af de då brukelige. 2:re trompetaren wid wårt Cavallerie Johan Hindric Ruckteschell, en Curländare som fölgt med frå decenten på Seland, och år 1740 i armod dödde på Trompetare bostället Sillje i Rödön och Jämtland,
hade mer än vanlig styrka och färdighet, så att han öppnade wäg genom Ryska infanteriet för sig sielf, jemte 10 a 12 Ryttare, som kommo undan på wägen mot Jemtland, utan widare olägenhet, än att de efterste af dem fingo några lätta styng af de efter trängande Kosackerna. Alla öfrige af wår ringa trouppe blefwo nedsablade på landswägen wid Walla, utom Lieutnant Lindstedt jag, som då war Cornett, samt Corporal Pihlfeldt, begge trompetarna och fyra gemena, som fördes fångna först till Sundswall och sedan till Pettersburg, hwarefter erfors, at Ryska flottan haft 7000 man infanterie och 600 Kosacker, under General Laskis commando. Lindstedt dödde af sine blessyrer den 12 Junii därpå följande; men wi öfriga återkommo till Swerrige efter 10 månaders fångenskap. Innan Ryssarne afseglade bärgade de först sina döda och blesserade, hwilka wäl woro så många om icke flera än å wår sida; den Koppar, tenn och andra siunkande waror som Sunswalls borgerskap nedsänkt i ån, blefwe af Ryssarne med not uppfiskade; Staden sattes i brand, allenast blef Kyrkan skont. Bland de wåra döda som skulle begrafwas, war ock Qwartermästaren Candreijer, hwilken wid, och lefde öfwer år 1730. Mera kan jag mig icke påminne om denne ledsamma affären.
Heljesund den 20 December 1771.
Daniel von Nandelstadt
Lieutnant

Laddning av handgevär under Stora Nordiska Kriget

Papperspatrontillverkning för reenactment
Papperet har en längd av 15,5 cm, höjd 11,5 cm och längd korta sidan 6,5 cm.
Alternativt längd (Alm) av 15,5 cm, höjd 20 cm och längd kort sida 11 cm.
Ladda papperspatronen med 10 gram krut.
Man kan limma papperet (stärkelse).
Krutmängden kan även den minskas om man skjuter med gamla bössor tex.
Fängkrutet tas ifrån kruthornet.
Källa: Peter Holmgren

Papperspatrontillverkning enligt de historiska källorna

Papperspatron

I Alms ”Arméns eldhandvapen förr och nu” finns en teckning av hur man gör en papperspatron med hjälp av ett pinnliknande verktyg som Alm kallar ”patronpinne”.
Appelmann kallar år 1716 pinnen för ”Cardus windare”.

I Sverige fick soldaterna själva tillverka patronerna och ofta bekosta papperet själva, något man ofta ser en önskan från befälen att de skall slippa. I ett brev från Västmanlands regemente 1714 står det att soldaterna fick ut 4 papperspatroner/arket och således behövde 9 ark papper för 36 skott. 1715 står det däremot patronpapper á 8 stycken/arket. Papperet skulle helst vara av det sega och mjuka kvaliteten och det fanns senare under 1700-talet ännu större ark av vilka man kunde få ut 12 patroner/arket (1776). Om tiden tillät så skulle de limmas ihop, vilket skulle ske med stärkelse.
Källa: Krigskollegii brevböcker 1714 och 1715 samt Armémuseum J. Alm.

Till kardusvindaren/patronpinnens förfärdigande, svarvas en pinne av al eller björk, i diameter 1 kula tjock och 4 kulor lång, med handtag på den ena ändan och den andra i en halvrund Cirkel till råttlopps Stycken; men till kammarstycken efter kammaren paffad och tillspetsad.
Källa: Grundell 1705 (Artilleri).

Angående mängden ammunition till handgevär
Till ene musquet gifwes af Sam: Öhrns måttstock till 3 lod bly, Carbin calibern till 2 ½ lod och pistol Calibern till 6 quint eller 1 ½ lod på samma måttstock eller linie.
Musquet kulans diam: tages på samma måttstock och linie till 2 ½ lod, Carbin kulan till 2 lod pistolkulan till 1 ½ lod och rännekulans diam: till ½ lod eller 2 quinter.
Efter Kongl. Maijts Reglemente Anno 1693 den 20 Marti; ordinarie laddningen kulan till handgevär till följande vikt eller tyngd efter svår vikt.

167 krut, kulor

Efter Kongl Maijts Reglemente Anno 1700 skall ene Musquet kula väga 3 lod, ene Carbin 2 ½ , ene pistol 1 ½ lod och Rännekulan ½ lod eller 2 quint svår vikt.
En ordinär hagel bössa som håller 3 lod bly uti sin Caliber efter Sam: Öhrns måttstock bör ha till rätt laddning 2 ½ quint pistolkrut, men vill man ladda med Räffel krut då behöves allenast 2 quint.
Elliest är till lod=bössa den rätta laddningen när man tager kulformen 3 gånger full, men till Räffelbössan tages kulformen 5 a 4 gånger full allt som krutet är starkt till.

Västmanlands regemente begärde år 1714 1 1/2 lod krut per skott, fängkrutet inräknat.
Källa: Krigskollegii brevböcker 1714 (1953).

Dalregementet laddade år 1718 sina papperspatroner med 5 kvinter krut, dvs 16.62 g.
Källa: Generalmönsterrullan för Dalregementet år 1718.

Gamla vikter år 1665
1 lod=4 kvintin=13,2 gram.
Källa: http://sonesgarden.se/Gamla_matt/Gamla_vikter.html

Patron

Fängkrut
Musköt 1 lod på 10 skott. Där skriver man att det bör utdelas 3 lod på 10 skott för att mycket fängkrut spills bort.
Karbin ¾ lod (10 g.) på 10 skott.
Pistol ½ lod (6,6 g.) på 20 skott.
Varje ryttare förseddes också med 3 gånger så mycket pga spillet.
Källa: Östgöta kavalleriregemente s. 17.

20160512_221843
Bilden ovan: 4 st. rännekulor och 1 muskötkula.

Rännekulor
Om det var aktion (slag) på nära distans, så laddade man musköterna med 6 rännekulor (hagel) framför ordinarie laddningen. Rännekulorna vägde 6.6 gram/st.

År 1714 fick Västmanlands regemente ut 24 st. rännekulor/man.

Värt att notera. Viktigt!
Man bör beakta att krutmängden förr och nu bör vara något olika med tanke på krut-kvalitén då och nu. Man bör ej med modernt krut ladda handgeväret efter de gamla krutmängderna då laddningen kan bli allt för kraftig, samtidigt som de nytillverkade vapnen kan brista i kvalité.

Stenbockens marsch

 

magnus-stenbock

Marsch, bussar! gån på uti Herrans namn,
Spännen hanen friskt upp, läggen sedan ivrigt an,
Given fyr, bräcken av, tan pliten uti hand,
Gån på! frukten ej varken mord eller brand.
Gån på för vårt fädernesland!
Att våga sitt liv för sin konung och släkt,
Det är både Gudi och människom täckt,
Därför ska vi käckt,
I vår blå dräkt,
Gå på, stå, dunka och slå,
Ja, dem klå alla så,
Att de, döda, ligga neder som strå.

Fast litet förskräcker oss fiendens hop,
Skönt han skulle komma med mordiskt skri och rop,
Med sina stolta bussar, till oändeligt tal,
Till häst och till fot över berg och dal;
Dock göra de oss intet kval.
Ty himlen, som vet att vår sak han är god,
Han giver oss styrka av krafternas flod
Och styrker vårt blod
Till ett oändeligt mod,
Så att man kan spörja försann,
Huru städer och land
Bliva frälsta genom vår tappra hand.

Hallå! Mina bussar! hör trumman hon går,
Valthornen de klinga, och marschen man nu slår.
I Svea landsens hjältar! I ställen eder opp,
Gån på! sluten väl uti fullan tropp,
Gån på med friskt mod och hopp!
Helt litet vi akta, att vi äro få,
I Gudi så äro vi många ändå.
Ja! låt oss gå på,
Och redeliga stå,
Så att vi måga si,
Huru de skola fly liksom bi.
Ännu står Gud Sveriges konung bi!